Sushiriset..

håller nu på att svalna, och eftersom det ska svalna i 1 1/2 timme så har jag lite tid över. Jag och Bea tänkte passa på att göra sushi nu när mamma och pappa inte är hemma, det blir juh lixom mer till oss. Bea hade sett ett tv-program där det var en kvinna som åt 70 sushibitar, så det är vårt mål med kvällen. Med tanke på att vi bli mätta av 8 bitar kommer vi nog få problem med detta, men vi ska gör vårt bästa. Snart blir det en sväng till maxi för att inhandla sjögräs, crabstick, soja, räkor och en och annan avocado. Ikväll är det sushi och Londonkväll som gäller. Igår när vi var i Kalmar köpte vi var sin Londonbok, så jag gissar att det bli rätt mycket spaning och planering i den.

På tal om Kalmar så var det galet kul igår! Det är helt galet var roliga dom är. Ibland hade vi stora problem med att sitta still. Jag var rädd för att Björn inte skulle vara så rolig, eller jo jag visste juh att han skulle vara rolig men jag kände att han hade lixom så mycket att leva upp till. Han hade juh som sagt mer press på sig än de andra, det var juh han som var dragplåstret i det hela. Det var skämt om allt från muslimer, spindlar, bajs i poolen, göteborgare, peter jöback och att vara full på jobbet. Björn berättade också om när han åkte skidor med byxorna nere vid fötterna. Haha. Det var klart värt pengarna och jag hade inte tvekat att gå på den igen här i stan. Det finns lixom inte riktigt ord för hur kul det var! Musiken skötte Stephen Simmons, riktigt bra!
Vi lever och vi mår bra!..eller hur ska man börja ett sånt samtal? Elle kanske..vi har kört över en grävling!
Som sagt vi körde över en grävling igår på vägen hem från Kalmar. Det var mörkt och grävlingen var stor och läskig. Men vi klarade oss väldigt bra till skillnad från bilen, eller ja det kanske inte är så farligt som det låter. Dimljusen och skyddsplåten under bilen lossnade, men det löste pappa Micke när han kom och hämtade oss. Så mitt i natten sitter vi, jag, Bea, Emelie och Moa i bilen i Söderåkra. Helt öde.. Vi gick till ett hotell, tänkte att vi kanske kunde värma oss lite, men icke.. Det var låst och vi fick inte komma in. Utanför stod det ett gäng killar, galet fulla allihop, dom frågade om vi gått vilse.. Aa typ,blev vårt svar. Utan framgång på hotellet gick vi tillbaka till bilen där vi satt och väntade i 2 timmar på Micke och Karina. När vi satt i bilen visste vi lixom inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta...men vi försökte skratta åt det vi hade varit med om innan vi körde från Kalmar. I brist på annat försökte vi komma på skämten vi hade hört..då blev det genast lite roligare!
Det var en galet spännande roadtrip måste jag säga...det hände mycket.
Nu ska Bea och jag börja göra våra sushirullar. Mums!