It´s on!

Idag känns det som om det är en bra dag, tycker jag. Det är iaf underbart väder! :D Har även agerat väckarklocka idag, alltid lika kul att väcka nån som sover :P Felicia och jag ska ut och lägga oss på gräsmattan om en stund :D Mamma och pappa har nämligen åkt till Ljungby över dagen så vi har huset för oss själva. Det blir köttfärssås till lunch och sen kanske en glass, vem vet. Det blir helt enkelt en mysig dag me sis i det fina vädret <3
Ikväll ska jag på klassfest, ska bli kul! Det är exotiskt tema vilket betyder att jag ska ha en bastkjol på mej :P Woho! Igår träffade jag Bea och Emelie i stan, vi åt på Glassiären. Det kunde dock varit lite goare, glassen var typ smält, vilket jag inte uppsakttade. Men men en glass på Glassiären är juh aldrig fel! Emelie har tagit körkort också, grattis grattis grattis! :D Så nu får juh jag helt enklet ta och skärpa till mej. Jag är faktiskt på gång, för att inte avslöja för mycket :P

Nehe, nu blir det ut och steka i solen! Lovely! :D

Påsk, påsk, påsk

Påsken var kanon och framför allt varm! I torsdags var mamma, Felicia och jag i Växjö.. det blev bl.a. jeans för min del och en gitarr för Felicia. Så det enda hon gör nu är att spela, men hon är väldigt duktig! Jag fick mig en liten spelning igår. Mamma och jag köpte var sin stegräknare i torsdags så nu har kriget börjat. Jag och mamma tävlar nämligen mot Emelie och hennes mamma. Igår var första dagen och då vann tyvärr lag Emelie, men endast för att jag måste sitta hemma och skriva min uppsats! :P Efter Växjö åkte vi vidare till Ljungby och mormor, där blev det väldigt god mat och sen blev det sängen rätt tidigt. På långfredagen hälsade jag och pappa på farmor och sen vidare till farfar. Där lagade vi mat och solade. Det var dock ingen bra idé att sola för min del. Jag orkade inte ta bort mitt smink vilket ledde till att jag blev lite flammig i ansiktet. Och som om inte det räckte så blev jag biten av nån läskig insekt också..
Det blev ett väldigt farande på långfredagen, för vid 3-tiden satt jag på bussen på väg till Malmö. Träffade en underbar tant på bussen, vi pratade om allt och ingenting och hade allmänt trevligt. När jag väl kom fram till Malmö blev det ett äventyr, bussen stannade nämligen inte där jag trodde att den skulle stanna. Men med hjälp av solen och vattnet löste sig allt. I lördags blev det påskmiddag och utgång, väldigt trevligt! Sen på måndagen satt jag helt plötsligt på tåget, på väg hem igen.. Måste säga att denna gången var det verkligen ett äventyr att både ta sig till Malmö och att vara där. Var det inte den konstiga busschauffören så var det en läskig pakistanier..
När jag åkte bussen från Ljungby till Malmö åkte vi genom Helsingborg, då kände jag att jag verkligen vill tillbaka. Det kom lixom upp en del minnen som t.ex. fåren i hagen bakom stugan, läsningen vid hamnen och självklart vår sommarkompis Klara! :D Men det får bli en annan gång..

väldigt låg nivå på humorn idag..men väldigt kul!

Idag har varit en väldigt trevlig dag! Det blev lunch med Lollo och Jannie, alla tre var dock väldigt trötta så vi orkade lixom inte riktigt prata hela tiden, det blev ovanligt många tysta stunder vilket det sällan är när vi träffas.

Ikväll var jag, Bea, Jakob och Otto hos Emelie. Vi åt godis, sockerkaka (bra jobbat Emelie!) och så spelade vi "Upp till bevis". Eller ja, dom spelade, jag var lekledare. Vi tog alla ett gemensamt beslut om att jag kan vara det sämsta lekledaren som finns. Men hur lätt är det egentligen att hålla koll på alla poäng hit och dit..? Sen blev det lite "Hur fan visste du det?". Hur som helst så blev det några gapskratt under kvällen! Och skratta är juh aldrig fel :D

Imon (eller idag egentligen) så åker jag, Felicia och mamma till Växjö för att shoppa. Jag hoppas få med mej jeans, balskor och kanske t.o.m. en stegräknare. Jag måste skaffa det nu så jag kan börja tävla med Emelie. Sen drar vi vidare till Ljungby, mys! Saknar dom småländska skogarna nu känner jag, man måste lixom få sig en dos av Småland då och då :)

att säga hej kan räcka

Fick den här i ett mail idag, är bara tvungen att lägga upp den. Här inser man hur mycket ett hej eller ett leende kan betyda..

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag? Han måste vara knäpp'. Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär 2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång'. Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.
Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag'. Han bara skrattade och gav mig halva högen. Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.
När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium. Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal. På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla.
Så jag klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!' Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. 'Tack', sa han. När han började, harklade han sig först och började sen prata. 'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.
Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia' Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades.
Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'. Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet. Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till det sämre.

brutalt

Helgen har varit brutalt rolig! Lördagen bestod till stor del av att säga "brutalt". Andreas hade nämligen kommit fram till att det var ett väldigt bra ord. Helgen innehöll också Fam Afzelius, som var lika underbara som vanligt. Grymt kul att träffa dom igen! :D Hanna och Josefine ville stanna på lovet och det hade jag inte haft något emot. Imorse kom dom ner och väckte mej och när dom sett till att jag var vaken så hoppade dom ner i sängen med mej, mysigt värre.

fräscht och vårigt var målet

Så här går det med bloggen när man har tråkigt i skolan!
Hihi, kul med lite nytt ibland! :D

ännu mer sol!!!

Nu sitter jag här i skolan och har allmänt tråkigt när det är så fint väder ute. Ska försöka övertala Emelie att gå en promenad efter lunch, det ska nog inte bli några problem. Man måste juh utnyttja solen när den väl är här! Och vad jag vet så bangar inte Emelie en promenad i solen :D
Fredagar är alltid lika dryga, det är nog längsta dagen på hela veckan tror jag faktiskt. Man lixom bara längtar tills man får gå hem. Idag längtar jag extra mycket, för ikväll kommer äntligen våra kompisar från Göteborg! WOHOO! :D Det ska blir så mysigt att träffa dom igen, det var ett tag sen nu. Mamma och Ingela pratade i onsdags på självaste 1 aprildagen och då hade mamma och jag kommit överrens om att vi skulle lura henne och säga att dom inte kunde komma.. Jag vet det var fruktansvärt elakt men vi var bara tvungna. Vi kände hur hornen började växa i pannan.. Så mamma börjar lite försiktigt men att säga att pappa skulle jobba mer än vad han trodde och att det har kört ihop sig lite så det blir nog svårt.. Då kontrar Ingela med att säga att dom har börjat spy igen (som förra gången dom skulle komma). Mamma blir helt förfärad men sen inser hon att hon också blivit lurad. Och sen bryter båda ihop i varsin ände av telefonen. Jag satt mitt emot mamma och försökte hålla mig för skratt vilket inte var det lättaste, eftersom jag är bäst på att skratta! :D
Själv blev jag faktiskt bara lurad 1 och 1/2 gång i onsdags. Mamma lyckade rätt bra när hon skrev att dom som kommer till oss ikväll skulle åka till Pakistan en gång till.. Asså det var lixom inte ens ett roligt skämt, jag fick juh t.o.m. ont i magen! Men visst hon lyckades juh :P Det halva skämtet, gick jag typ inte på..kanske bara jättelite! ;)