INTE UNDER 24000 KR!

Imon är det dags för min första manifestation och det känns bra! Den är på Stortorget i Lund kl 17.00 och vi ska kämpa för en "ingångslön" på minst 24000 kr. Jag har lärt mig att det inte finns något som heter ingångslön och att löneförhandlingarna ska vara individuella. Då kan man ju fråga sig om de flesta i Sverige har exakt samma erfarenhet och om alla har rätt till samma lön, det verkar otroligt nog så! Det fattas ca 700 ssk i sommar och sjukhusen väljer då att stänga ner avdelningar istället för att betala ut en lön på 24000. Detta gör tyvärr att det inte är lika många som får vård..

Det är manifestationer i många andra städer i Svergie imon samma tid och alla är taggade till tusen! Håll i hatten folket, här kommer sjuksköterskorna och sjuksköterskestudenterna!

Hemma!

Nu sitter jag i kökssoffan och tittar på mamma när hon gör älgstek, har jag sagt att jag har världens bästa mamma?! <3

Igår 08.30 rullade tåget mot Karlskrona, blev det fika med Linn när jag kom fram, väldigt mys! Sen åkte jag hem och träffade Felicia och Jakob. Efter några timmar däckade jag i soffan till vänner. När jag ligger där med vetekudden på magen och filten över mig kommer mamma och pappa hem. Mamma var nyfärgad och fin och pappa var trött efter en dag i stugan. Måste bara säga det en gång till, det är så skönt att vara hemma! På kvällen blev det karaoke på Foxen, med Bea och co, alltid lika trevlig!

Idag vaknar jag av att pappa hoppar på mig kl 08.30 och frågar om jag ska med till stugan, fastän vi kommit överrens om att jag skulle ställa klockan om jag ville följa med. Ibland tror jag inte riktigt han lyssnar på vad jag säger...men är inte säker! Jag muttrade lite och förklarade för honom vad vi kommit fram till igår, "oh ja just det, då går jag igen, men är du säker?" blev svaret. Klockrent min lite smått förvirrade pappa. Tack och lov kunde jag somna om tills mobilen ringer kl 10.30 och det känns som min kära syster skriker i telefonen, "Vart är mamma och pappa? Varför svarar ni inte? Vad gör ni egentligen?"... Helt förrvirrad får jag fram att jag sover och jag inte vet vad alla gör.. Går upp, sover nog fortfarande, jag hittar mamma i duschen och inser att det var därför hon inte svarat när Felicia ringt och pappa hade tydligen glömt sin mobil hemma. Jag är inte van vid Cirkus Karlsson så här på morgonen längre, så jag lägger mig i soffan och slumrar igen.

När pappa och syster åker på hockey i eftermiddag ska mamma och jag baka cheesecake med lime och passionsfrukt som vi ska fika på imorgon. Gott gott! Och ikväll bär det av till Småland och lilla Ljungby för att träffa mormor, farmor, farfar, moster och Dan. Pratade med moster innan och tydligen har hon en rumpa mitt i magen.

Påskledigt!

Den där Parisresan var precis vad jag behövde så här under kalla våren. Jag lyckades samla lite nya krafter i form av sol så jag skulle hålla ut till påsk. Nu är hemtentan inskickad och jag tar påsklov! Trodde aldrig att den här veckan (måndag, tisdag och onsdag) med seminarier, tenta och hemtenta skulle ta slut. Men det gjorde den, även denna gång.

Paris ja, helt underbart, bättre än jag kom ihåg! Det lustiga är att alltid, och jag menar alltid när Bea och jag reser någonstans, så händer det något. Den här gången var det lite värre eller kanske lustigare än vanligt. När vi satt på metron så berömde jag oss lite för att det gått så bra, att hitta på flygplatsen till metron och osv... Utan att tveka sa Bea; "MEN NATTE! Det skulle du inte sagt!!". Och det hade hon alldeles rätt i. Hitta hotellet gick också utan några större problem, vi checkade in, fick nyckeln och tryckte på hissknappen. När hissen öppnades, ja, det var den minsta hissen jag sett och denna skulle då ta oss upp till fjärde våningen, rum 406. Jag ljuger inte när jag säger att den var 0.5 meter djup och 1 meter bred.. Vi bröt ihop och tryckte oss in i hissen, sen kom första problemet, hur skulle vi trycka på knapp 4. Bea lutade sig och sin väska framåt medan jag hängde över min för att nå knappen bakom henne. Väl på våning 4 letade vi upp rummet, 406 stod det på dörren, va skönt det skulle bli att lägga sig ner och vakna upp till morgontrafiken i underbara Paris. Jag tryckte i nyckeln men inget hände, då säger Bea lite lättsamt: "Haha, tänk om det bor någon där". Det skulle hon inte sagt, för när jag efter mycket om och men öppnade dörren och tände lyset var rummet fullt med saker. Jag har nog aldrig släckt en lampa så fort och vi hoppade ut baklänges med våra väskor. Bea sprang längst ner i korridoren och jag stod utanför och försökte fatta vad som precis hänt. Jag började småspring mot hissen, som Bea i all hast sprungit förbi. Vi tryckte in oss i hissen igen och när dörrarna stängdes kunde vi inte hålla skratten inne längre.

"Hej igen, hrm.... Det bor redan någon på vårt rum...hrm..." Jag hinner precis säga det innan jag börjar skratta igen. Killen i receptionen börjar svära på franska (lite lärde jag mig på 5 år i skolan). Han säger inget till oss utan bara svär och muttrar för sig själv. Några minuter senare, kändes som timmar, klockan var ju ändå 01.00. Han ringde några samtal och jag försökte förstå, jag kom fram till att han försökte hitta något annat hotell till oss, två flickor. Han beställde en taxi och skickade oss till Villa Luxembourg. Vi bytte upp oss i både läge och stjärnor, perfekt! Där fick vi stanna sen alla nätter. Så det som började i kaos slutade väldigt bra, vi insåg detta dagen efter när vi fått sova några timmar och det var ljus ute.

Uppe i Sacre Coeur

Sniglar

Triumfbågen

605 bilder på 4 dagar, jag måste erkänna att jag är nöjd. Vi var där i 4 hela dagar och det var helt underbart, för det gjorde faktiskt inget att vi satt i Champ de Mars några timmar med Eiffeltornet som utsikt eller att vi satt i trappan framför Sacre Coeur i 2 timmar och solade. För att sammanfatta resan lite snabbt så var det 25 grader varje dag och helt underbart, vi såg allt vi skulle, åt allt man ska och bara tog det lugnt.